Funderingar kring utdrag ur diverse böcker


Jag läser böcker på ett lite annorlunda sätt. Jag använder dom mer lite grann som uppslagsböcker, läser vissa stycken och funderar kring dom. Ofta kan jag behöva läsa ett stycke och sedan gå och rida det jag läst för att känna om det stämmer. Här har jag gjort en del utdrag av det jag tycker är intressant i olika böcker.


Först ett gott råd ur “Konsten att lära Rida på en timma, utan undervisning” utgiven av Kongl. Ordens-Boktryckeri 1832:


“Man betraktar med noggrannhet en god Ryttare, som sitter till häst, och ställer sig i samma positur på marken, för at  derigenom bereda kroppen i en god ställning, som den sedan till Häst skall antaga. ... Med en verksam vilja och den fasta övertygelse, att menniskan kan allt hvad hon vill, skall man genom några minuters öfning snart erhålla denna ställning.”


Kommentar: Om man nu tänkt sig att lyckas med det boken titel antyder, så är detta det bästa råd man kan tänkas få. Även om man inte tror sig om att lyckas lära sig rida på en timma utan tänkt ägna lite mer tid åt det hela, så är detta ett otroligt bra råd. Man blir påverkad av det man ser runt omkring sig hela tiden, mer än vad man oftast förstår. Ser man bara dålig ridning runt omkring sig, så blir man omedvetet påverkad och rider själv sämre. Som tur är fungerar det åt andra hållet också. Ser du bara god ridning av ypperliga ryttare, så får du en otrolig gratisskjuts. Vår omgivning påverkar oss så mycket mer än vad vi tror, visuellt, mentalt och emotionellt. Därför är det viktigt vad du omger dig med och vad du tittar på.


Så några utdrag ur en otroligt intressant bok, “Hästen i fred och krig” av Ingemar Wennberg 2006:


“Hästen har ett behov av att se på nära håll och på långt samtidigt och han gör det utan att ändra på sin ljusbrytande lins, som är stel och inte har möjlighet att ändra form. Lösningen ligger i att ögat inte är sfäriskt utan äggformat. Avståndet från pupill till näthinna variera därför från långt i ögats övre del till kort i dess nedre del. Trots att linsen hela tiden har oförändrad brännvidd kan distinkta bilder erhållas bara pupillen får rätt inriktning. Att vrida ögat runt en horisontell axel skulle ge möjlighet att fokusera mot föremål på olika avstånd, men det låter sig inte göras. Dels är ju ögat ovalt i höjdled, dels är synnerven placerad i ögats undre del. Men hästen har en lång hals och en nos, som kan böjas upp och ned och det utnyttjar han för att se det han vill iakttaga så noggrant som möjligt. En vridning av ögat sker dock när han visar humör och blänger på oss med ögonvitan, men den vridningen av ögat sker kring en vertikal axel och är knappast en fokuseringsåtgärd från hästens sida.

Hur fungerar då detta för stäpplivet så perfekta instrument i den värld, som vi idag använder vår vän hästen i? Ja, kanske inte alldeles utan problem. För att hästen skall få en tydlig bild av ett föremål har han behov av att variera huvudets ställning beroende på hur långt avståndet är till föremålet. Hindras han från detta av tyglarna blir bilden mer eller mindre otydlig.”

Sen skriver han lite mer om hur hästen i olika situationer antingen sänker sitt huvud eller kastar med det upprepade gånger uppåt för att få in en bättre bild.


Kommentar: Det här har det säkert pratats mycket om, men det tål att nämnas igen. Hästen är absolut beroende av att kunna röra sitt huvud fritt för att kunna se. Genom att hålla fast hästens huvud tar vi ifrån honom hans förmåga att se på olika avstånd. Vi människor har kanske svårt att komma ihåg det på grund av att våra ögon är helt annorlunda konstruerade, vi kan se på olika avstånd med helt stilla huvud och t.o.m. med ögonen stilla. Vi måste tänka på detta och respektera hästen, vilket innebär att han måste få röra sitt huvud fritt.


Dessutom är synen inte det enda som blir påverkat av ett fasthållet huvud och hals. Hästen använder sin hals för att balansera sig, därför måste han själv få välja var han vill ha halsen och huvudet beroende på hur resten av kroppen arbetar.


Balans och syn är livsviktiga funktioner för hästen, utan dom överlever han inte i naturen. Vi får aldrig kränka eller begränsa livsviktiga funktioner, eftersom det dödar hästen mentalt, till sist ger han upp när han inte kan försvara sig själv.


Jag har en gång stått inne i en transport där hästen som var fastbunden och instängd fick panik och började galoppera inne i transporten. Det var fruktansvärt. Eftersom hästen inte kom loss, så gav hon till slut upp sitt hopp om livet. Hon la sig ned i transporten och blev helt apatisk. När vi fått loss henne och öppnat ut, så fick vi nästan inte upp henne igen. Eftersom det är hästens instinkt att fly när fara hotar och denna instinkt är absolut livsviktig, så var det för denna häst som att dö när hon inte kunde fly. Det tog ett tag innan vi kunde få kontakt med henne igen och få ut henne. Denna tragiska upplevelse har naturligtvis satt spår hos alla inblandade.


Det är vad som händer när hästen inte längre kan uppfylla sina livsviktiga funktioner. Även om det i det här fallet var väldigt dramatiskt, så kan det även vara något som pågår under en längre tidsperiod och som därför inte är lika lätt att se för alla. Det kan vara en häst som tvingas gå med huvudet i en position där han inte kan se eller balansera sig. Han kan kämpa emot under lång tid, men till slut kommer det till en gräns där han ger upp och stänger av, dör inombords precis som hästen i transporten. Oftast när ryttaren som tvingat hästen tycker att nu äntligen går han bra, nu är han “lösgjord/går på tygeln/släppt efter i nacken” eller liknande. Det handlar om okunskap.


Därför, kränk eller begränsa aldrig hästens livsviktiga funktioner; synen, balansen, andningen, påskjutet.

TillbakaKonsten_att_rida.htmlshapeimage_3_link_0