Det första som måste stå är ett stort tack till familjen Gjersoe för allt! Tack för all er värme och omtänksamhet, så varmt välkommen har jag nog aldrig känt mig.

Och så ett tack till alla ni andra som medverkade till att göra vår vistelse till ett fantastiskt minne och till alla som besökte Stengården under dessa dagar. Ert mottagande värmde.

Det är de minnen som lyser klarast på denna resa som känns som en saga, minnena av den värme och omtanke som har visats oss och alla inspirerande möten med likasinnade människor.
























Nu startar resan! Hästarna åker hela vägen ned till Danmark med Grens, i en splitterny  och väldigt fin bil. Härinne kommer de att stå bra, men nervöst är det att lasta tio stycken Nordiska  ridhästar och åka iväg på en sådan här otrolig resa! Tänk att all den energin får plats inne i den här förhållandevis lilla lastbilen!


Jag måste passa på att tacka Liz i västergötland för nattrum och fikat mitt i natten när vi kom. Jag har ändrat planlösningen i mitt stall sen jag såg din stora, härliga sadelkammare. “Dom flesta bygger en liten skrubb till sadelkammare för att få plats med så många boxar som möjligt.” Jag satt där ute i mitt byggprojekt och funderade, och såg din helt makalösa sadelkammare för mitt inre öga. Då gick det upp ett ljus och jag såg en annan lösning. Nu blir den i alla fall inte den där lilla skrubben. :-)
























Här står vi på färjan över till Helsingör, Danmark. Nu börjar det gå upp för mig, våra älskade hästar ska åka färja! Ojoj...


När hästarna anländer på eftermiddagen på onsdagen, efter en två dagar lång resa, så hinner vi tyvärr inte knäppa några kort. Allt fokus låg på hästarna och på att få in alla i boxarna och se till att de mår bra och dricker och kissar som de ska. En av hästarna var dålig, men efter snabba insatser med ljummet vatten, mash och skrittande så lugnade det sig och vi kunde pusta ut.
























Här är våra hästars nya hem under en veckas tid. Till höger finns en direkt ingång till ridhuset - en ren lyx för oss norrlänningar. :-)


Hela onsdagen gick åt till att finna oss till rätta, få hästarna att slappna av och återhämta sig och kolla oss omkring lite.



























Lenas Borkmaggen spanar in de danska hagarna. Han och Arigel har samma far, Bork Rigel. Vi har även med oss en hingst till efter Bork Rigel, Fyrårigel. Det kommer bilder på

honom längre ned.
























Arigel är på väg ut i hagen för att få röra lite på sig. Det ni ser i bakgrunden är ridhuset med stallet på sidan. På andra sidan ridhuset sitter det ihop med “gäststallet”.

























Kickis Busvidar. Ett lågmält samtal ute i hagen.













































Ridhuset och läktaren. En väldigt trevlig lösning på en läktare, där publiken får vara nära och nästan med i ridhuset. Det här blir vår arbetsplats under fem intensiva dagar. Naturens krafter var vilda under våra första dagar i Danmark och vi fick verkligen skäl att uppskatta ett ridhus. Skulle man ha det så här hemma så skulle väl den norrländska vintern inte vara något problem! Under fredagen kom det 137 (!) mm regn och ett parasoll blåste upp över ridhustaket, landade på taket med foten nedåt och spetsade ridhustaket precis vid ljusinsläppen! Helt otroligt, vad är oddsen för att en sådan sak ska hända?? Det är bara tur att det hände när det bara var folk i ridhuset och inga hästar.


Under torsdagen hålls det personliga konsultationer, där eleven får ha Ewa för sig själv i två timmar. Det var upplagt med en lektion först som filmas, sedan teori där eleven och Ewa kollar igenom filmen tillsammans och Ewa förklarar vad hon ser och hur hon tänker och sedan ett ridpass till direkt. Jag som filmade hela dagen såg vilken otrolig skillnad det blev på elevens ridning mellan det första och det andra passet, någonting föll på plats när eleven fick se sig själv. Ett otroligt bra upplägg, som jag funderar på att testa att köra med själv. Vi får se vad som händer.

























Arigel får gå lite i lugn och ro och spana in ridhuset.


























Ewas Blåen.















































Här inne i butiken, omgiven av exklusiva sadlar, kläder och utrustning från Amazonas samlades vi kring långbordet varje kväll och åt gudomligt goda middagar. Tända ljus och en sprakande brasa i den höga eldstaden och den vackra omgivningen skapade en alldeles speciell stämning.
























Dom här middagarna kommer jag att sakna, att få sitta här med likasinnade människor och prata, diskutera och skratta tillsammans.




























     



                               

Lena längs med sidan på uteridbanan.































Kari från Norge. En av de människor som hjälpte till att göra vår vistelse så underbar.

























Vi måste ju passa på att provsitta alla sadlar när vi nu hade dom framför oss. Vi kunde snabbt konstatera att inte en sadel var exakt lik den andra, det är ju också därför Ewa tillhandahåller tjänsten att man får provrida sadeln innan man köper den. Små, små millimeter-skillnader gör stor skillnad i en sådan finstämd och känslig kommunikation som man har när man rider skolad ridning.

Vi kunde snabbt även konstatera att damsadlar, som ni ser Camilla i mitten på, inte är till för att utbilda hästar i. Det gjorde man heller inte när damsadlar fortfarande användes, de var till för hästar som redan var utbildade, de som damerna fick rida.

























Morgonfika utanför butiken i gott sällskap.





























Familjen Gjersoes hem. Jag är helt fascinerad av den danska arkitekturen. Inget hus det andra likt och så dessa tak och fantastiska innergårdar.
























Deras privata ridhus. Det var ett otroligt speciellt tak som skapade en nästan kyrk-lik stämning därinne.




                                













Vi fick en guidad tur av Birgitta i det som var hennes privata trädgård under de år som hon bodde på Stengården. Vi fick tränga oss in i den lilla halvt igenvuxna gången in till en glänta där den här trolska dammen låg.


































Ewa rider Fyrårigel sent en kväll. Han kom hem till Ewa två dagar innan resan till Danmark, så Ewa arbetade alltså med honom för första gången inför publik på torsdagen. Eftersom vi hade med oss tre hästar efter Bork Rigel, så körde vi ett upplägg där vi arbetade Fyrårigel först för att visa hur det kan se ut i första början, sen tog vi Arigel som är utbildad i ett halvår och sen Borkmaggen som är utbildad i två och ett halvt år. Det blev ett mycket uppskattat upplägg som många tyckte var väldigt intressant eftersom det blev lätt att se hur utbildningsgången kan se ut.
























Under fredagen var det en hel dags clinic fullspäckad med teori, ridning, frågor och diskussioner där Ewa förklarar hennes filosofi och det som har börjat kallas kraftskapande ridkonst. Ett väldigt talande namn tycker jag, som nog kan bli bra. Ett citat från Ewa själv: “Kraftskapande ridkonst är konst. Om konst nu är att väcka frågor. Så vi tittar på en häst och ställer frågan. Hur skapas kraft till just denna häst? Hur och Vad ska hästen använda kraften till?”































Min vackre Arigel.


Två hästar stannar i Danmark, Fyrårigel och Hernes Prinsen, hos Gitte och Lise som är helt förälskade i sina nya hästar. Där kommer dom att få det underbart bra och jag önskar dom all lycka. Har ni en vänlig och fin kallblodstravare som ni vill sälja så får ni gärna höra av er till mig eller Ewa, det finns ett intresse i Danmark för dessa hästar och där kan ni räkna med kanonbra och livslånga hem.


Under helgen hölls det en tvådagars kurs, med en hel del praktisk teori där vi rider för att förklara. Det är vår fotograf, Camilla Drangel som har fotat under dagarna och foton kommer senare från henne. Det kommer dessutom en artikel så småningom.

Det kommer dessutom att sättas ihop en film om hela evanemanget som vår duktiga och konstnärliga filmare Susanne Granberg jobbar med nu.


Måndagen fortsätter med fler personliga konsultationer och en öppen kvällsträning på kvällen. Det är en helt otrolig känsla att se alla dessa kvinnor samlas kring något som engagerar dom så otroligt. Det har startat något inom alla oss som var där och vi får se var det leder i framtiden. Känslan av det engagemanget , det varma mottagandet och den otroliga respons vi har fått är något som jag kommer att bära med mig.
























Arigel poserar på uteridbanan i en cremefärgad Jeanne d’Arc sadel från Amazonas.




































En sista ridtur på tisdag på uteridbanan.























Och så är det dags att åka hem tidigt på onsdagmorgon. Och nog känns det vemodigt. En konstig känsla, att längta hem men samtidigt sakna det man lämnar.


Liz och Camilla åker med hästarna till Stockholm, där de stannar för att sova i ett övernattningsstall. Vi stannar också där, hämtar upp Liz som åker med oss och vinkar av Camilla samtidigt som vi kollar till hästarna och ser till att de kommer i ordning i sina boxar och dricker ordentligt innan vi åker vidare hemåt i den norrländska ljusa sommarnatten.





 
En omvälvande resa
-Kraftskapande Ridkonst besöker Danmark
TillbakaValkommen.htmlshapeimage_4_link_0

Korten är tagna av Gitte Gjersoe och Ulrika Magnusson.